Lillan har nyligt lärt sig säga hejdå. Inte för att vi på något sätt nött ordet utan för att hon på eget sätt sagt något som låtit lika. Jag tror det började med aaaada. Som lät lite som hejdå. Därför började jag nöta lite mer och nu har hon som ni hör förfinat taktiken lite. Den som lyssnar extra noga hör nog att hon säger hejlotta mitt i allt 😉 Duktig kicka.