Utan lysen, med en framruta som det inte gick att se igenom. Det var mitt och Pontas kvällsnöje. Och allt detta för att kunna leverera en bil åt våran kära vän Crille. Och nog blev han glad, men jag måste säga att det var ingen höjdare att bli bogserad från Granån till Kalix med huvudet hängandes genom rutan och noll sikt. Men det var helt klart minnesvärt!

Kanske lite sen update, men har inte riktigt haft tid. Nåväl, nu är den här så ni kan se, hah…
Enjoy 😉